När du ansluter dig till ett offentligt gästnätverk, till exempel det som erbjuds på många kaféer, hotell och andra allmänna platser, så lämnar du oundvikligen ifrån dig digitala fotspår. Allt som någon behöver för att kunna övervaka trafiken är administrativ åtkomst till routern eller nätverket. Därefter är det i teorin fritt fram att stjäla känslig information.
Cyberkriminella tar ibland över nätverk just i syfte att kunna övervaka intet ont anande användare. Offentliga nätverk saknar dessutom ofta tillräcklig säkerhet, vilket gör dem till fantastiska mål för cyberbrottslingar.
Ett virtuellt privat nätverk (VPN) är, precis som namnet antyder, ett virtuellt nätverk som placeras mellan användaren och all utgående och inkommande trafik. Det skapar en säker och privat tunnel som gör avlyssning av trafiken betydligt svårare. VPN:er krypterar data som överförs och byter ut användarens IP-adress mot serverns adress, vilket hjälper till att hålla användarens verkliga plats och identitet privat.
I det här sammanhanget är just krypteringen av störst vikt. När någonting är krypterat går det inte att avläsa. En individ som har kapat det offentliga nätverket får alltså inte tillgång till känslig information trots att VPN-användaren använder det.
HTTPS erbjuder skydd, men inte mot allt
Nuförtiden använder majoriteten av webbplatser HTTPS, vilket är ett säkerhetsprotokoll inbyggt direkt i webbläsaren. Eftersom HTTPS automatiskt krypterar data som överförs (skickas och tas emot) är krypteringen som ett VPN erbjuder i vissa fall överflödig. Detta betyder dock inte att ett VPN inte stärker säkerheten.
Om en viss webbplats inte använder HTTPS eller om en teoretisk kapare av ett nätverk har implementerat automatiska redirects som leder till osäkra varianter av annars säkra hemsidor, kan man som användare ändå blottas. Det är här ett VPN kommer in i bilden. Ett VPN ser till att trafiken krypteras även i dessa fall.
De flesta bedrägerier sker faktiskt på webbplatser med HTTPS. Eftersom HTTPS-symbolen i webbläsaren är förtroendeingivande kan det leda till att besökare sänker garden. Vad cyberkriminella oftast förlitar sig på är att användaren självmant (genom att de luras) skickar över information via falska formulär eller inloggningssidor, inte genom direkt avlyssning av trafik.
Metadata
Nätverksmetadata är en annan sak som också riskerar att läcka över offentliga nätverk trots att en given hemsida använder HTTPS. Okrypterade DNS-förfrågningar kan ge nätverkets ägare (eller kapare) möjlighet att granska vilka hemsidor användaren besöker och vad de använder nätverket till. En VPN-tjänst ser till så att även dessa förfrågningar döljs genom kryptering.
Spårning
Frågan “Vad är en VPN-tunnel” har ett enkelt svar: i praktiken är det en avskärmad anslutning mellan din enhet och platsen den ansluter sig till. När du använder ett VPN döljs din riktiga IP-adress, vilket innebär att externa aktörer på nätet, däribland datamäklare och annonsörer, får det svårare att spåra din aktivitet. I vanliga fall fungerar IP-adresser som en permanent markör som är ständigt kopplad till din enhet.
I USA är det fullt lagligt att sälja användares surfhistorik, men i Sverige, som täcks av EU:s GDPR-lagstiftning, är detta inte tillåtet. Stora operatörer i Sverige som Telia och Bahnhof får inte lov att sälja sina abonnenters nätverksdata, men teknikföretag och tredjepartsaktörer bedriver fortfarande aggressiv datainsamling. GDPR är alltså ett ganska knapert skydd.
Digitala fingeravtryck
Ett VPN ökar utan tvekan användarens integritet på nätet, men detta innebär inte att skyddet gäller under alla omständigheter. Datamäklare och reklamnätverk förlitar sig på mycket mer än enbart IP-adresser för att spåra individer och avgöra deras identitet.
Låt oss säga att du är inloggad på ett konto och har cookies aktiverade i webbläsaren (vilket majoriteten av användare har). Då är det en barnlek för diverse aktörer på nätet att veta vem du är.
Vissa VPN-tjänster erbjuder mer ingående säkerhetslösningar, till exempel skydd mot nätfiske och skadliga nedladdningar i realtid. Dessa skydd är bra att ha, men man måste fortfarande vidta försiktighet som användare.
Förskjutning av tillit
När du använder ett VPN litar du på att tjänsten inte spårar vad du gör online eller säljer dina data vidare. Du förskjuter alltså din tillit från ett privat företag (internetleverantören) till ett annat (VPN-leverantören). Etablerade betaltjänster genomgår dock regelbundet externa granskningar, och det hade varit förödande för deras verksamhet om det visade sig att användardata lagras eller säljs vidare.
Vad man däremot bör vara försiktig med är VPN-tjänster som erbjuder kostnadsfria alternativ. När någonting är kostnadsfritt måste man ju fråga sig varifrån företaget får sina intäkter. Gratis VPN-tjänster går ofta med vinst genom att påtvinga användaren reklam eller genom att sälja deras data vidare. Var därför extra försiktig med gratistjänster och granska alltid leverantörens affärsmodell och integritetspolicy.
